Trycksårsvård

Trycksår kallas även liggsår. De uppstår när huden och underliggande vävnad skadas. I mycket allvarliga fall kan även underliggande muskulatur och skelett skadas.

Personer som inte kan flytta en del av eller hela sin kropp på grund av sjukdom, förlamning eller hög ålder utvecklar ofta trycksår.

Hur vanligt är det med trycksår?

Trycksår är ett utbrett och ofta underskattat hälsoproblem. I Storbritannien uppskattas till exempel att 4–10 % av alla patienter som tas in på sjukhus kommer att utveckla minst ett trycksår. För äldre personer med rörlighetsproblem kan siffran vara så hög som 70 %.

Även med bästa möjliga läkarvård och omvårdnad kan trycksår vara svåra att förebygga hos särskilt utsatta personer.

Prognos

I vissa fall medför trycksår en mindre olägenhet som kan behandlas med enkel omvårdnad. Ibland kan de dock orsaka omfattande skador på huden och leda till livshotande infektioner, t.ex. utbredd infektion i blodet (sepsis) och vävnadsdöd (kallbrand).

Det finns två huvudmål med vården av personer som ligger i riskzonen för att utveckla trycksår. De är:

• att försöka förhindra utvecklingen av trycksår genom att använda en särskild typ av förband och utrustning och genom att regelbundet ändra patientens position.
• att behandla befintliga trycksår genom att rengöra dem och använda antibiotika, förbättrat näringsintag, och, i de allvarligaste fallen, kirurgi.

De områden som löper störst risk att utveckla trycksår är de delar av kroppen som inte täcks av en stor mängd kroppsfett och som är i direkt kontakt med en stödyta, t.ex. en säng eller rullstol.

Den som är sängbunden riskerar att få trycksår på bland annat:

• axlar och skulderblad
• armbågar
• baksidan av huvudet
• örats kanter
• knän, vrister, hälar och tår
• ländrygg och höftben
• könsorgan (hos män)
• brösten (hos kvinnor).

Den som är rullstolsburen löper risk att få trycksår på:

• skinkorna
• svanskotan (det lilla benet längst ner på ryggraden)
• ryggraden
• skulderbladen
• baksidan av armar och ben.

Gradering av trycksår

Hälso- och sjukvårdspersonal använder ett graderingssystem för att beskriva hur allvarliga trycksår är. Graderingarna beskrivs nedan.

Kategori ett

Ett trycksår av grad 1 är den mest ytliga typen av sår. Det berörda hudområdet är missfärgat och är rött på personer med vit hudfärg, och lila eller blått på personer med mörkare hudfärg. För ett trycksår av grad 1 förblir huden intakt, men det kan göra ont eller klia. Det kan även kännas varmt och svampaktigt eller hårt vid beröring.

Kategori två

Ett trycksår av grad 2 är en delhudsskada av hudens yttre yta (epidermis) och/eller det djupare hudlagret (dermis), vilket leder till hudförlust.

Såret ser ut som ett öppet sår eller en blåsa.

Kategori tre

Ett trycksår av grad 3 utgör en fullhudsskada där också underhudsvävnaden är skadad. Underliggande muskulatur och skelett är inte skadat.

Såret blir till en djup hålighet.

Kategori fyra

Ett trycksår av grad 4 är den allvarligaste typen. Huden är allvarligt skadad och den omgivande vävnaden börjar dö (vävnadsnekros). Underliggande muskulatur, och skelettet, kan också skadas.

Trycksår av grad 4 innebär att personen löper hög risk att utveckla en livshotande infektion.

 

Eftersom trycksår är ett komplext hälsoproblem, som uppstår på grund av många relaterade faktorer, kan vården ges av ett vårdteam bestående av flera olika specialister. Den här typen av team kallas ibland för ett tvärvetenskapligt team.

Medlemmar i ett tvärvetenskapligt team kan omfatta:

• sjuksköterskor
• inkontinensrådgivare
• socialarbetare
• fysioterapeuter
• dietister
• urologer (läkare som specialiserar sig på behandling av tillstånd som påverkar urinvägarna)
• gastroenterolog (läkare som specialiserar sig på behandling av tillstånd som påverkar tarmarna)
• plastikkirurger
• ortopedkirurger (kirurg som är specialiserad på behandling av tillstånd som påverkar leder och skelett)
• neurokirurger (kirurg som specialiserar sig på behandling av tillstånd som påverkar hjärnan och nervsystemet)

Byta position

Att regelbundet förflytta din kropp och ändra position är ett av de bästa sätten att förhindra att trycksår uppstår och lindra trycket på trycksår av grad 1 och 2.

När din riskbedömning har slutförts kommer vårdteamet att upprätta ett schema för byte av position som anger hur ofta du behöver flytta på dig. För vissa personer kan det vara så ofta som var 15:e minut, medan andra endast behöver flytta på sig varannan timme.

En sjuksköterska eller fysioterapeut kan också ge dig utbildning och råd om:

• korrekta sittande och liggande positioner
• hur du kan justera din sittande och liggande position
• hur ofta du behöver flytta på dig eller bli flyttad
• hur du bäst stöder dina fötter
• hur du bibehåller en god hållning
• den specialutrustning som du bör använda och hur du använder den.

Madrasser och sittdynor

En rad särskilda madrasser och kuddar finns tillgängliga som kan användas för att minska trycket på utsatta delar av kroppen. Ditt vårdteam kommer att diskutera vilka typer av madrasser och sittdynor som passar dig bäst.

Personer som anses vara i riskzonen för att utveckla trycksår, eller som redan har trycksår av grad 1 eller 2, gynnas vanligen av att vila på en särskilt utformad skummadrass som lindrar trycket på kroppen.

Personer som har trycksår av grad 3 eller 4 kräver en mer avancerad madrass eller sängsystemlösning. Det finns till exempel madrasser som kan anslutas till ett konstant luftflöde som automatiskt regleras för att minska trycket vid behov.

Förband

Specialdesignade förband och bandage finns tillgängliga som kan användas för att skydda trycksår och påskynda läkningsprocessen.

Exempel på sådana typer av förband är:

• Hydrokolloidförband – förband som innehåller en särskild gel som stimulerar tillväxten av nya hudceller i såret och samtidigt håller det omgivande området friskt och torrt.
• Alginatförband – förband som är tillverkade av tång och innehåller natrium och kalcium, vilket påskyndar läkningsprocessen.

Topikala preparat

Topikala preparat, t.ex. kräm och salvor, kan användas för att påskynda läkningsprocessen och samtidigt förhindra ytterligare vävnadsskador. En typ av kemikalie, renhållare som binder fria syreradikaler, kan bidra till att förhindra cellskador på gennivå.

Antibiotika

Om du har ett trycksår kan du få antibiotika för att förhindra att det blir infekterat av bakterier och, som en försiktighetsåtgärd, förhindra att en sekundär infektion utvecklas.

Antiseptisk kräm kan även appliceras direkt på alla trycksår för att avlägsna eventuella bakterier.

Näring

Vissa kosttillskott, t.ex. protein, zink och C-vitamin, har visat sig påskynda sårläkning. Om din kost saknar de vitaminerna och mineralerna kan huden vara mer benägen att utveckla trycksår.

Till följd av det kan du bli remitterad till en dietist så att en lämplig kostplan kan upprättas för dig.

Debridering

I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort död vävnad från såret för att stimulera läkningsprocessen. Det kallas för debridering.

Om det finns en liten mängd död vävnad kan det vara möjligt att ta bort den med hjälp av särskilt utformade förband och krämer.

Större mängder död vävnad kan avlägsnas med mekaniska metoder. Några mekaniska metoder för debridering inkluderar:

• rengöring och spolning – där död vävnad tas bort med högtrycksspolning
• ultraljud – där död vävnad avlägsnas med lågfrekventa energivågor
• laser – där död vävnad tas bort med fokuserade ljusstrålar.

Larvterapi

Larvterapi är en alternativ metod för debridering. Larver är idealiska för debridering eftersom de livnär sig på död och infekterad vävnad men lämnar frisk vävnad orörd. De hjälper även till att bekämpa infektioner genom att frigöra ämnen som dödar bakterier och stimulerar läkningsprocessen.

Under larvterapin läggs larver i ett sårförband och sedan täcks området med gasbinda. Efter några dagar tas förbandet av och larverna tas bort.

Kirurgi

Ibland kan det hända att det inte är möjligt för ett trycksår av grad 3 eller 4 att läka, och att operation krävs för att stänga såret och förhindra att ytterligare vävnadsskador uppstår.

En allmänt använd kirurgisk teknik för behandling av trycksår är det som kallas lambåplastik (hudtransplantation). Med den här tekniken använder kirurgen en skalpell för att debridera såret från död vävnad. En hud- och muskelflik tas sedan från en annan del av kroppen och används för att täcka över sårområdet.

Lambåplastik kan vara en utmaning, och det försvåras ofta av det faktum att de flesta människor som genomgår ingreppet redan har ett dåligt hälsotillstånd. Till följd av de här riskfaktorerna finns det ett stort antal möjliga komplikationer som kan uppstå efter operation, bland annat:

• infektion
• vävnadsdöd i den transplanterade hudfliken
• muskelsvaghet
• blåsor
• återkommande trycksår
• infektion i blodet
• infektion i skelettet
• inre blödning
• abscesser
• djup ventrombos.

Trots den höga risken för komplikationer är kirurgi ofta en klinisk nödvändighet för att förhindra livshotande komplikationer av trycksår som förvärras, t.ex. blodförgiftning eller kallbrand.